jeeey

Fyyyy faaaaan, så jävla trött och dessutom ont i magen och såklart åxå i det jävla huvet...
Bilen pajja igår, perfekt timing när vi ska åka hem till mamsen i helgen och firar min lilla brors 20-års dag. Dessutom så blev jag kallad till en jäkla rättegång på fredag när vi ska åka... Så jäkla skönt när allt går som man tänkt sej tycker jag! Så nu måste vi bara lyckas trolla fram en bil till på fredag morgon så vi först kan åka ner till Varberg och vittna för att sen åka till Stockholm över helgen. Känns lovande det här!

Tur att Älskling har en sån underbart snäll jobbarkompis som åkte ut och bogserade bilen till verkstaden mitt i natten och sen dessutom lånade ut sin bil till henne så hon kom hem. Fantastiskt snällt verkligen! Själv satt man hemma i soffan och kunde inte göra någonting för att hjälpa till...

Känns som dom lediga dagarna rusar förbi och man har saker att göra hela jäkla tiden. Man har liksom mindre saker att göra när man är på jobbet. Nästan så man är mer ledig då... Märkligt!

Nu längtar jag tills min bästaste kollega och homie Rebecca kommer och gör mej sällskap! Må tiden gå fort idag...

Har tillslut hittat ett mönster i huvdvärken..! Får alltid ont efter typ en halvdag på jobbet. Måste helt enkelt vara allergisk mot jobbet! Det verkar väl logiskt! Eller hur??

Och vi letar och vi letar efter vår lägenhet, den där som liksom är ämnad för oss att bo i. Man kanske tillåme kan säga den där som är byggd för just oss...
Men än har den banne mej inte dykt upp! Det är ju helt sinnessjukt va folk verkar ha pengar, dom budar upp en liten 2a till långt över 2 millar. Och då undrar man ju hur faaaaan ska dom ha råd att betala framtida räntor med dom lånebeloppen?? Man har ju själv varit och fått en dos verklighet kastad i ansiktet av banken när hon rart berättar vad de tror att räntan kommer gå upp till de närmsta åren och vad boendekostnaden blir då. Stört hög är vad den blir! Typ en månadslön. Så jävla kul är det faktiskt inte att betala för sitt boende...

Ja ja, drömmen om ett trevligt boende, högt i tak, vackra golv, vacker innergård, inte granne med en motorväg och som inte ligger i förorten finns kvar. Något kantstött kanske men banne mej kvar!

The search goes on!

Idag är jag så så såååå trött! Sitter på jobbet och kan knappt hålla ögonen öppna. Kaffet har jag svårt att få i mej & då är det faaaan illa!!!

Har ångest över att neurologen tyckte jag skulle skriva en huvudvärksdagbok med start i början av december. Och jag har inte skrivit en enda dag... Men kanske räcker med att skriva att jag haft ont vareviga dag...?

Börjar tappa hoppet om att neurologen kommer hitta en lösning, hittills känns det inte alls som hon varit på rätt spår alls. Bara liksom famlar i mörkret och testar alla mediciner hon kan komma på. Sjukgymnasten jag går hos har börjat ge upp. Hon vet inte vad hon ska testa mer nu... Så nu får jag nog ta saken i egna händer... Innan jag helt förlorar förståndet pga av detta!

Följande är planen:

• Gå till tandläkaren, fråga om bettskena. (skitsnyggt jag vet, tur att jag har världens finaste tjej som jag hoppas ska älska mej ändå)
• Gå till optikern, kolla synen, ORDENTLIGT!
• Gå till en osteopat, som alla verkar ha gått till och mirakulöst blivit friska från sina ovanliga krämpor.
• Massage hos söta Cissi.
• Gå till en kiropraktor som min fina Anne har tjatat på mej om i 1 år nu. Men det är ju så läskigt! Så det hamnar sist på listan om inget annat hjälper...

Under tiden jag har skrivit nu har jag hunnit få i mej en halv kopp kaffe. Så det kanske ordnar sej ändå det här..!!
Och imorn är det helg! HALLELUJA!

Jag är så obeskrivligt trött på att ha mitt onda huvud alltså! Men vad kan jag göra för att slippa den egentligen?? Det enda jag gör nu är att gnälla och jag börjar ledsna på att höra mitt eget gnäll...
Finns liksom inte nåt bra alternativ. Ge upp? Hur faan ger man upp? Men jag vill inte mer nu iaf... Så snart får det bli nån slags drastisk förändring! Sådetså!

...med bloggandet! Tappade liksom tråden i förra försöket!

Men nu är det nytt år och nya möjligheter!

Igår körde jag en hemmafrudag. Lagade lunch och middag för 3 arbetsdagar och tvättade samtidigt.. Helt slut efter den dan faktiskt!

Nu sitter jag här på mitt lilla jobb och sippar på en kopp kaffe. Idag ska min fina kära kollega Glenn komma på besök med sin nya lilla bebis. Fattar inte att han ska va pappaledig i 1 helt jäkla år!! Skönt för honom men synd om mej som saknar honom like crazy på jobbet... Ska iaf bli sååå sjuk roligt att träffa honom och lillplutten idag!

Läste just lite i fina Elisas blogg, herregud va den männsikan tränar alltså! Får sån sjuk ångest när jag inser att jag bara måste komma igång och komma in det "träningsberoendet" hon pratar om. Får då spinner allting på ju...

Nä, nu verkar det va dax att jobbe lite...

...deprimerande att veta att det är ett helt år kvar till nästa...!

Midsommarfästen inställd... Malin miin räddare i nöden fick lov att va hemma me vovven sin efter att hundvakten ställde  in... Så nu sitter jag i soffan "all dressed up" & sminkad, ja redo för en partykväll helt enkelt... Ja ja, vad är en bal på slottet?? ;)

Som tur är så fick min älskling sluta tidigare så hon kommer till mej när som helst nu :D Yaaaaay!!! :D

Jag älskar henne såååååå!!! Hon gör mej till den lyckligaste i världen!

Midsommarafton idag då... hittills har jag roat mej me att diska, spelat submachine (totalt livsfarligt att börja med för man kan banne mej inte sluta!), försökt att ta Pernillas bil hem, men hon hade lämnat extranyckeln å den funkade inte alls faktiskt! Så nu har jag promenerat mej själv hem å ska fixa ihop lite midsommar middag: Falukorv och makaroner. Delux!!

Söta rara Malin har bjudit me mej på partej ikväll. Ska bli kul att träffa henne och faktiskt göra nånting...
Så,  nu måste jag öka takten lite... Ska ju hinna panika över håret och samla mej igen innan jag ska dra...! Tur iaf att jag lånat en keps av Babe men paniken kommer infinna sej ändå. Det är jag helt övertygad om!

Aha, nu så har jag tillslut arbetat av dom där 7 passen... Så nu är jag ledig hela 3 dar! Yaaay...
Imorn är det visst midsommarafton. Första lediga sådan på många år å typiskt nog så blir jag ensammen hemma :( Min kärlek ska ju såklart jobba! Egentligen så är det ju bara en vanlig fredag men ändå så känns det speciellt på nåt konstigt sätt...

Idag har jag bara gråtit över håret 2 gånger tror jag! Det verkar inte hjälpa att gråta heller för inte har det vuxit ut å inte känns det bättre... Ångesten ligger stadig över mej fortfarande iaf... HÄRLIGT!!

Nä, nu blir det nog ett eller kanske 2 glas vin. Då kommer nog ALLT genast kännas bättre... ;)

Onsdag står det i kalendern, men jag udrar jag om det inte blivit fel för det känns minsann som en skitmåndag!

Är på jobbet och här ska jag va i ett helt gäng timmar till. Vaknade imorse och min nya frisyr stog upp åt alla möjliga håll, duschade, torkade håret och inser att jag ser ut som en kombination av Nick Carter och Robyn i deras glansdagar på 90-talet... Jävla skit åxå!!!

Absolut inte nån kritik till frisören som fick fria händer men detta va inte alls vad jag hade tänkt mej (å då hade jag liksom inte nån idé). Ibland ser jag ut som en liten pojke och imorse såg jag ut som en ung Robyn me page frisyr. Fast me lite hockeyfrilla varning i nacken...

CRAP!! Vad ska man göra nu, se ut så här hela sommaren eller raka av allt...? Vet faktiskt inte, har ingen backup-plan... Gråter & skriker en stund å ser om det känns bättre sen...

Faaaan faaan faaaaaaan!!!

5 månader med min älskling igår! Tiden bara rusar fram... Men tiden går ju fort när man har roligt säger dom ju. & roligt har jag banne mej! Varenda dag med mitt hjärta är fantastisk!

Hon är så underbart snäll och omtänksam. Finns alltid vid min sida. Är allt man kan önska sej!
Baby, DU ÄR BÄST! <3

Idag har jag gjort stan med min kära Mary. Himla mysigt att ha henne här.

Imorn bär det av på Roadtrip med honey. Mot Malmö! Jag har ju aldrig varit i Malmö, ska bli superkul! Nu måste jag bara lyckas somna så jag vaknar å det är dags att åka snart... å så jag får pussas.. Va ju säkert 12 timmar sen jag fick en puss senast... Abstinens!
Har ju blivit så bortskämd med älskling omslingrad varje natt så det blir genast så väldigt mycke svårare att sova själv...

Men nu har jag säkert gäspat hela 3 gånger så snart är det nog dax för ett sovförsök!
Natti natt... Vi ses snart i drömmen mitt hjärta!

Solen skiner, å jag sitter inne i lägenheten... Har precis bakat lite bröd & spacklat igen alla 567 hål i väggarna. Nu ska det målas! Dom 3 olika gröna nyanserna som dom förra hyresgästerna prytt väggarna me ska bort för nu ska det bli vitt och fräsht! Kanske en fin mörk lila vägg i v-rummet...

Snurret i huvet har avtagit ganska mycke å jag känner mej piggare. Himla skönt! Men när jag går på promenad eller som nu när jag spacklade så kommer det tillbaks. Undra hur 12timmars dagarna på jobbet ska gå...?

Näpp, nu ska jag se till å fixa disken!

Livet snurrar vidare å jag me det...

Katten Torsten har nu idag testat om han kan flyga. Det kan han inte! Han kan inte heller ha så värstans många liv kvar av dom 9 han blivit tilldelad...

Min dag som va så bra, fått oändligt med kärlek (som vanligt ifs;) ), fått lön, mådde ganska bra å humöret på topp. Beslutade mej att vara lite effektiv när jag ändå mådde bra å tänkte putsa dom JÄÄÄTTE skitiga fönstrena. Den nyfikna katten Torsten va snabb som fasiken ut i vädringsfönstret å nosa. Jag va där direkt å sa till honom på skarpen, stängde till fönstret å vände mej om för att hämta putsgrejjor. När jag typ 15 sekunder senare vänder mej igen så har kattskrället lyckats öppna fönstret å går ut på det typ 7cm smala fönsterbläcket. PANIK! Jag försöker locka in honom så han inte ska bli stressad, han försöker vända sej om å gliiiider sakta på plåten å faller sen desto snabbare ner 3 våningar mot stenplattorna. I mina ögon så faller min bäbis mot en säker död... Panikslagen, hysterisk å hyperventlierande springer jag (!) ner för trapporna å öppnar porten. Där ligger han, typ där han landade å ser hel ut.. Försöker lämna ett meddelande till älsklingen som jag ringt samtidigt som jag sprang men vet ärligt talat inte hur mycke man kunde höra av vad jag sa.
Lyfter upp honom å han verkar hel!

Efter 4 timmar är Torsten fortfarande inte me i matchen å jag börjar oroa mej igen. Tar en taxi till veterinären där dom röntgar honom å kommer fram till att han är okej! Lite medtagen å troligen ont i kroppen. Han fick smärstillande å sen så vill dom att han ska va kvar en natt... Men varför??? Han va ju okej. Jag tog hem honom iaf, man vet ju hur värdelöst det är att va på sjukhus. Å för hans del hade det inneburit en natt i en liten bur med massa andra ylande sjuka djur... Knappast bra återhämtningsmiljö!

Nu är vi hemma igen... taxiresan + veterinärnota slutade på 2776kr tillsammans, yaaaay va kul me lön!!!!

Vad har har jag nu egentligen fått gjort idag å vad för slutsatser kan man dra?

1. Putsat fönstrena, check! Men dom ser fortfarande smutsiga ut...
2. Kan katten flyga? Nope, absolut inte!!!
3. Är katten en ballerina? Näääheeee du, inte det heller!
4. Är katten en utbrytarkung? Jajamensan, en ny Houdini!
5. Har jag ätit middag? Nääj, när skulle det ha hunnits med?
6. Är veterinärer nuförtiden att lita på eller är dom som bilmekaniker? Man lägger på lite vård för att öka vinsten...? JAPP! Så måste det vara!
7. Fick Torsten mej att trotsa min rädsla mot ohängda Göteborgare under min yrseltid? Joru, spårvagn x 2 blev det hem...
8. Kul med lön! Framförallt när man har familjemedlemmar som hjälper till att göra av me dom.. Gudförbjude att det skulle bli pengar över till t.ex. en snygg turkos, lila, grön prassel adidasjacka...!
9. Borde Torsten tänka mer på sin figur? Hmm, den är ju jäkligt snygg som den är men hans kattmamma kulle ha mycke enklare att bära honom till å från veterinärbesöken om han vägde liiiite mindre än 7,5kg.
10. Har nu katten lärt sej att han INTE kan flyga & att han INTE är nån ballerina? Nääääe det tror jag inte han har fattat! Han testar nog sina vingar snart igen är jag rädd...

Igår hade jag en jättebra dag å mitt hjärta lyftes äntligen upp ur det dunkla hål det varit i de senaste dagarna. Älsklingen min är bäst på att göra mej glad. Även när jag själv tror att det aldrig ska gå. Jag drunknar i mina mörka tankar & funderingar om hur dåligt jag mår. Så plötsligt kommer hon å bara lyser upp min tillvaro och innan jag vet ordet av så kan jag inte hålla leendet tillbaka, även om jag skulle vilja...

Idag känns alltig hoppfullt igen och mörkret känns väldigt långtborta. UNDERBART!! <3

 

Jag hatar att vara jag just nu!

Jag mår skit, vill dela det med folk men hur mycke kan man prata om sej själv och om hur dåligt man mår utan att folk tycker man är asjobbig egentligen??? Försöker låtsas som om allt är bra, kan säkert lura en del, men inte mej själv... Huvet känns som det är fullt med bin, surrar å tjuter i öronen, huvet värker å allt snurrar runt. Illamåendet är tillbaka med förnyad styrka åxå....

För första gången sen jag bytte stad längtar jag nu tillbaka till mina nära å kära. Önskar jag kunde åka hem till min älskade moster å bara få vara där. Inte vara ensam. Eller ha möjligheten att åka till min mamma å bröderna brothers, mormor å morfar, farmor å farfar, pappa eller min underbara syster. Eller åka å mysa hos Tarja, där man bara kan få vara sej själv. Men nu sitter jag här, ensam. Kan inte låtsas att jag inte känner mej otroligt ensam nu.

Har nu med motivation att få en glass (av mej själv) som belöning gått till affären :) Tror faaan då att affären (närliggande Ica) inte har någon glass!!! :O Va i hela världen?!

Men, idag är verkligen sommaren på besök. Guuuud va härligt väder! Å så kan man inte njuta ordentligt av det...
Undra om jag å älsklingen kanske kan få suga i oss lite sommar på måndag när hon är ledig :) Men det ryktas om att det ska bli kallt igen då, såklart... Har, dagen till ära, med finbesök å allt, klätt på mej shorts, linne å flipflop :D
Hurra hurraaaa! Sommaren är här! För en dag iaf ;)

Nu ska här bakas bröd! Goa små ostfrallor blir det :)
Sen blir det matlagning...
Sen antar jag att det måste diskas igen... *urk*
bonusuppgift: packa upp tvätten!

Minuterna tickar på å dagarna går visst framåt... Så mycke saker jag skulle behöva göra men känner mej inlåst.. När man sitter här i soffan så fungerar man ju ganska bra men så fort man kommer ut i stora världen så blir allt plötsligt jäkligt stort å plötsligt skrämmande :(
Så fort en del av sinnena försvinner blir världen överaskande stor å läskig! Svårt att beskriva för folk, jag är ju fortfarande jag men känner mej så liten, å hemskt hjälplös...

Enklare blir det ju inte av att vara i Göteborg utan nåra direkta vänner som kan underhålla mej eller tvinga ut mej på små äventyr. Samtidigt finns det inte nån annan plats jag hellre skulle vara på än nära min älskling!

Min älskling.... Inte har jag någonsin varit med om någon som ställer upp så vansinnigt mycke på mej. Hon har ju verkligen gjort allt för mej!